Växthusrenovering!!

Växthusrenovering!

Det måste ju funnits någon anledning till att vi fastnade för det här huset och en av dom var nog
det "härliga" växthuset. Tyvärr så visade det sig att det inte var så härligt rent byggnadstekniskt.
Man skulle nästan kunna kalla delar av den bärande stommen för ganska upprötad. När vi insåg hur dåligt det var
så kändes det allt mer olustigt att vistas under alla glasrutorna, (224 stycken bara i taket visade det sig senare) framför
allt vid lite blåst eller annan påverkan av vädrets makter som duggregn, solsken, eller lite stilla månljus en klar höstkväll.

Vad det gäller dokumentationen av växthusrenoveringen så har den hämmats något på grund av att vår digitalkamera
inte orkade med mer byggdamm utan gav upp med ett skrapande läte nångång i våras. Därför var vi en tid hänvisade till
min mobiltelefonkamera, därav den charmiga bildkvalitén. Det finns därför, till att börja med, inga stora bilder
att titta på för er som är extra intresserade. Men detta kommer förhoppningsvis att kunna kompenseras med lite
videoklipp längre fram. Bland annat hoppas vi kunna visa ett klipp från succén "De två murarna", eller
"Lillen är i vägen och kladdar ner sig" som den också kom att kallas.

Här är först en gammal bild som visar hur det såg ut när det begav sig:

Större bild!

Tanken var att det skulle bli färdig under sommaren! Hehe, idag är det den 8:de nov och jag är nästan färdig...
...med halva taket, återstår bara två gavlar, ett halvt tak, en långsida med ingång, en liten
urgrävning (knappt 10 kbm) och stensättning (under 40 kvm.) och stödmurar (bara ca 15 lpm) invändigt.
Men det är på gång i alla fall! Det har aldrig varit så nära som nu!

Jag fick för mig att det skulle vara trevligt med en tegelmur in mot grannen istället för den befintliga glasväggen.
För sent insåg jag att tegel både är tungt och långsamt! För att kunna köra in med skottkärra fick jag öppna upp lite!
Det blev lite vingligt att köra tegellassen över en lös brädspång och stora våldsamma verktyg är alltid roligt.

Vi hade en del tillförlitlighetsproblem inledningsvis. Jag kan inte säga att jag precis rekommenderar
Harald Nyborg! Men dom är billiga! Och det lurade mig flera gånger. Stackars Viveca körde i skytteltrafik
för att byta ut trasiga verktyg medans jag kämpade på med dom som fortfarande höll.
Efter bara ett par timmars betongbilande tittade växellådan ut genom ett hål i gjutgodset på den här borrhammaren.
Första gången jag jag borrade med den exploderade shucken. PÅ HN sa dom att man nog inte skulle använda den i betong.
Eh... jaha?! Så man skall bara använda sin borrhammare i trä och andra mjuka material som frigolit och frotté då?
Fast till deras försvar skall sägas att dom aldrig tvekat att byta nåt trasigt, men dom är väl vana...

Innan jag kunde börja mura var det dags att plocka ner den befintliga glasväggen. Eftersom renoveringen bara skulle ta nån
vecka så tyckte jag att det var smidigare att riva lite i taget och stämpa upp taket under tiden. För att slippa riva allt.

Som tur var för Harald Nyborg så krävdes det inte några speciellt kraftiga verktyg för att riva taket på baksidan.
Lyckligtvis så var det en rejäl plastfärg som höll ihop det hela. Men under den så var träet lite fuktigt.

Där träet hade rötat bort hade nån på ett snålt, men fiffigt, sätt fyllt på med nån sorts tjära, så blev allt bra igen!

Konstigt att det blev nån tjära över för det verkade som om all tjära satt under syllen på
stödmuren. Grannen var orolig att murbruket inte skulle fästa ordentligt så han ville att jag
skulle bila bort allting. Lätt för honom att säga! Han slapp ju göra det!
Två veckor in på semestern låg jag på lasarettet med hjärtflimmer! Sablars växthus.

Som tur var kunde vi gömma det bakom en dragonplanta.

Tegelmuren skulle bli över 7 meter lång så det var nog lika bra att gjuta upp en pelare mitt på.
Jag hade ändå inget annat för mig. På nåt sätt kändes det ändå rätt seriöst att stå och borra ner
armeringsjärn i betongmuren. Lite lagom avkoppling från det här barnpassandet, komma in på kvällen,
skitig och med diverse blödande klämskador och snyta betongdammet och vinkelslipsosen ur näsan.

Så, då var det äntligen dags att börja mura. Och det var väl tur eftersom halva semestern redan gått.
Allting som behövs är framdraget, en orange brocka, bruk, balja och två små färgglada plaststolar.

Fortsättning följer förhoppningsvis...

Maila och påminn annars
stefan.ripa@spray.se

Jodå!! Här kommer den. Som vanligt kallar vi del 2 för "Tar det aldrig slut":

Växthuset, del 2